Color me amazed
Ungefär i samma period som några av oss rände runt med Game & Watch i våra fickor drabbades jag av nästa magiska upplevelse – spel i färg.
En god vän, vars föräldrar nu med facit i hand låg ett par steg före många andra genom att inte bara införskaffa den första mikrovågsugnen i grannskapet och servera den första tacon jag någonsin ätit. De införskaffade även en Atari 2600. Plötsligt en dag stod den där i deras inredda källare. Vacker futuristisk design med sin gallerlika ovansida och gedigna reglage i metall. Bredvid fanns två joysticks med en nästan lysande orange-röd knapp på vardera och en slags bälg som omslöt själva spaken, en mindre trave med spel och inte en annan människa i närheten som skulle diktera vad vi skulle köra eller hur länge. Vi tittade på varandra med överenskommelse i våra blickar vem som skulle välja spel och, med det, även vara spelare nummer ett.
Jag tog den andra joysticken och satte mig strategiskt för att inte inkräkta för mycket på själva tronen - det vill säga ena ytterkanten på den mönstrade hörnsoffan. Tv:n med den tidstypiska inredningen och virkade duken placerat ovanpå knäpptes i gång. Bilden svällde som en jäsande deg, först från en liten lysande punkt från mitten av rutan, ända ut till kanterna. Jag tryckte prövande på joystickens knapp och vickade lite på styrspaken medan kassetten pressades in i facket och strömmen till konsolen sattes på. Rullhjulen på tv:ns ställning gnisslade något när den exakta och perfekta vinkeln kalibrerades.
Min vän backade med trevande steg mot soffan samtidigt som han, precis som jag, hade blicken låst mot den bulliga skärmen och det som nu målades upp. I timmar försvann vi in i Space Invaders där vi gjorde alla misstag man kan göra innan vi för varje nytt försök blev något bättre och kunde hantera hotet från rymdmonstrens hela tiden ökande attackfrekvens.
Tvåtusensexhundran släpptes i USA redan 1977 och året efter i Europa. Japan fick vänta ända till 1983 och det borde ha varit ungefär det året vi också fick uppleva den. Spellistan var lång, men vi testade på sin höjd bara en handfull av utbudet. Det spelade ingen roll. Utmaningen vi fick och den fantastiska grafiken i färg var mer än vad vi behövde. Vi spenderade dagar i källaren och det formade, åtminstone mig, för livet.
/t
(I bakgrunden spelas Jean-Michel Jarre)