retrospect.se

I andra riktningen från den tidigare omnämnda kolstybbsplanen fanns en av stadens då ganska få Radio- och TV-affärer. Avsides och långt från citykärnan där Domus, Gul & Blå och en av de första pizzeriorna lockade kunder. För den som till skillnad från mig och min vän, faktiskt var där för att handla, var den något avsides placeringen praktisk med både parkering och goda lastningsmöjligheter. En TV på åttiotalet, var som exempel, allt annat än platt och smidig. Kort sträcka från butik till baklucka var helt väsentligt. Från entrén passerade vi kassan med händerna i fickorna, lika mycket för att se oskyldiga ut som för att undvika att välta ner något kostsamt. Sneda blickar mötte oss och försöket att passera obemärkt misslyckades. Doften av hemelektronik slog emot oss. Klockradioapparater, fasta telefoner, stereoanläggningar med tillhörande möbel, en hel rad med säkert fem, eller kanske till och med uppåt sju olika TV-apparater i olika storlekar och slutligen videobandspelare där v

1979 släppte Mattel tillsammans med ett ganska aggressivt budskap, Intellivision. I annonserna beskrevs den som synnerligen överlägsen den främsta konkurrenten Atari och deras 2600. Utöver löften om tekniska detaljer som bjöd på verklighetstrogen grafik och fantastiskt ljud, tryckte man också tydligt på möjligheten till expansion. Råkade man sitta på idag motsvarande 11 000 kronor fick man både konsol och ett tangentbord som förvandlade spelmaskinen till en hemdator. Bryter man ner siffrorna stod tangentbordet för inte mindre än 4500 kronor av totalen, men då fick man också en kassettbandsläsare och ytterligare en CPU. Hade man pengar kvar på kontot och önskade en ännu maffigare upplevelse adderade man en talsyntes. En slags modul som stoppades in i det avsedda facket för spelkassetter och som sedan i sin tur hade ett ledigt fack där sedan spelen sattes i. Något snopet kanske att stödet för talsyntes enbart erbjöds på totalt fyra titlar. Ett par kvarter bort, förbi kolstybbsplanen där