Du slutar inte spela för att du blir gammal, du blir gammal för att du slutar spela.

Det finns antagligen tusen skäl till att den här bloggen inte ska finnas. Några exempel är att jag inte har koll på branschen, inte är så väldigt insatt i detaljerna kring olika spel och kan inte heller ge några närmre förklaringar till ena konsolens framgång jämfört med en annan. Listan kan göras lång.

Det finns dock två anledningar till att jag ändå nu sitter här med en nyregistrerad domän och skriver. Den första är ganska lätt att ta på. Det slår aldrig fel. Så snart jag är ett par dagar in på semestern drar min hjärna i gång på högvarv. Det ena projektet efter det andra börjar formas. Några av dem är helt klart genomförbara, medan andra är minst sagt en smula överambitiösa. Att skapa en blogg känns ändå rätt överkomligt.

Det andra skälet är mer svårt att ta på. Vi får förflytta oss tillbaka i tiden till början av 80-talet och min första riktiga spelupplevelse - MineStorm på Vectrex. Det går inte att beskriva i ord hur känslan var att lyfta ur joysticken hur dess avsedda fack och sedan slukas upp av de vita linjerna som målades upp på den något bulliga och vertikalt placerade skärmen. Från den dagen och fram till nu, runt 40 år senare, har spel i alla dess olika format oavbrutet varit en del av mitt liv. Resan hit, där vi står idag, och att ha fått följa den enorma utveckling som skett kan inte beskrivas med ett annat ord än som en förmån. Jag bugar djupt inför det som andra producerat och som jag fått uppleva.

Men …

För några dagar sedan stannade allt runt mig helt plötsligt upp. Med tom blick stirrade jag mot skärmen och insåg att nästa sak som skulle ske i Diablo IV var mer eller mindre samma sak som jag i timmar suttit och gjort innan. Ner i ytterligare en dungeon. Rinse and repeat. En känsla av meningslöshet kom över mig och känslan av att det inte var riktigt lika roligt längre var påtaglig. Helt plötsligt saknade jag enkelheten i de äldre spelen där man kunde slukas upp i en jämförelsevis tom och platt värld och där känslan och nyfikenheten i vad man skulle upptäcka bakom nästa pixliga bildruta, eller på nästa kassett var helt magisk. Jag vill söka mig tillbaka dit och jag tänker göra det genom att dyka ner i de minnen som både jag, mina gamla vänner och kanske på sikt även nya bekantskaper har att dela med sig av. Kort och gott blir det en hyllning till det som varit och det som format många av oss till de vi är idag.

/t

(I bakgrunden spelas X Marks the Pedwalk)


Populära inlägg i den här bloggen

Vectrex

I en tämligen kortlivad period mellan 1982 och 1984 såldes Vectrex. Först i USA till priset av 199 dollar för att några månader senare släppas i både Europa och Japan. Vad prislappen var här i Sverige har jag ingen information om, men en gissning bör landa på 2500 – 3000 kr. Omräknat till dagens värde motsvarar det enligt SCB ca 7500 – 9000 kr. Ungefär av det skälet hade jag ingen själv, men lyckligtvis fanns åtminstone en enhet i kvarteren där jag höll till. Vi kommer till den om en stund. Vectrex var en unik skapelse, från början tänkt att vara en handhållen maskin, men som utvecklades till en kantig svart låda med inbyggd monokrom CRT-skärm placerad på vertikalen, joystick och ett inbyggt spel i form av MineStorm. Ytterligare en kontroll kunde kopplas in och fler spel gick givetvis att addera och kom på kassett. Till varje spel (MineStorm inkluderat) följde även ett genomskinligt plastark med olika mönster och som sattes på skärmen i syfte att skapa ytterligare ett lager av närvaro
Läs mer

Color me amazed

Ungefär i samma period som några av oss rände runt med Game & Watch i våra fickor drabbades jag av nästa magiska upplevelse – spel i färg. En god vän, vars föräldrar nu med facit i hand låg ett par steg före många andra genom att inte bara införskaffa den första mikrovågsugnen i grannskapet och servera den första tacon jag någonsin ätit. De införskaffade även en Atari 2600. Plötsligt en dag stod den där i deras inredda källare. Vacker futuristisk design med sin gallerlika ovansida och gedigna reglage i metall. Bredvid fanns två joysticks med en nästan lysande orange-röd knapp på vardera och en slags bälg som omslöt själva spaken, en mindre trave med spel och inte en annan människa i närheten som skulle diktera vad vi skulle köra eller hur länge. Vi tittade på varandra med överenskommelse i våra blickar vem som skulle välja spel och, med det, även vara spelare nummer ett. Jag tog den andra joysticken och satte mig strategiskt för att inte inkräkta för mycket på själva tronen - det v
Läs mer

It’s not just a Game - It’s a digital clock

Strax efter min något religiösa upplevelse med Vectrex flyttade det första elektroniska spelet hem till vår adress. Det var en handhållen enhet från Epoch Co. – ett japanskt företag grundat 1958. Minns jag rätt, vilket väl om man nu ska tro på Anders Hansens program om ”Vår Hjärna” kan anses som rätt tveksamt, så fick jag efter orimligt mycket tjat min farmor att till slut öppna upp sin portmonnä och finansiera en enhet med det enda och inbyggda spelet Epoch-man. Söker man lite på nätet finner man att den även sålts under namnet Pak Pak Man och var i båda versionerna en helt oblyg rip-off av Pac-Man. Utöver att det faktiskt var ett spel fanns både klocka, kalender och lite annat matnyttigt som väl gissningsvis ingen unge i hela världen använde till annat än argument för att få en förälder eller annan nära släkting att faktiskt hosta upp pengarna. Sett från ett spelperspektiv var det enkelt men kärnfullt. Rensa banan genom att äta frukt, akta dig för monster. Repetera. Klarade man banan
Läs mer